Distressed
Liksom...
Jag vet inte, eller är det energi? Lycka? Förväntan? Nedstämdhet? Hopp? Hopplöshet?
Hur kan man inte veta?
Fem händelser som varit bra det här året?
1. Jag flyttade till Stockholm
2. Jag har umgåtts mycket med gamla vänner
3. Jag upptäckte Kulturhuset och Cinemateket
4. Jag började skriva på allvar igen
5. ???
Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Min fina Ulrika gick bort
2. Att jag för första gången har en riktigt komplicerat kompisrelation
3. Jag flyttade till Stockholm
4. Jag har förlorat mina ambitioner och min självkänsla
5. Jag har inte umgåtts lika mycket med vänner som jag skulle behöva och vilja
Vad har du lärt dig i år?
Att man kanske inte alltid förändras så mycket som man tror
Blev året som du har tänkt dig?
Inte ett jävla dugg
Vilka kläder har du använt mest?
Jag måste sorligt nog säja mjukisbyxor
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Det har varit mycket östeuropeisk folkmusik eller supersliskiga kärlekssånger från 50 eller 80 talet
Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Först var det TMNT, sen Buffy och sedan superhjältefilmer/serier av olika slag som Wolverine and the X-men, Young Justice och X-men First Class
Vilka människor har du hängt mest med år?
Moa, Tessan, Julia och Sanna
Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Ganska många, dock mest ytligt samt några få lite djupare
Vad är det vackraste du fått i år?
Ett samtal
Vad är det bästa du har läst?
Superhjälteserier och böcker av John Ajvide Lindqvist
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Bara dåliga saker
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En av mina bästa vänner blev 2 barnsmamma
Vad var din största framgång 2011?
Jag överlevde
Bästa köpet?
Medlemskap i Svenska Filminstitutet
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och serier
Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Var åksjuk på båten mellan Åland och Stockholm
I ett nötskal
Tack och hej
hopplösa tjej
Ni vet ju hur det här. När du knappt har några pengar alls och ingen inkomst, då passar alla saker man har på att gå sönder. Det spelar ingen roll om de är helt nya eller har fungerat utmärkt i flera år, nu är det dax att de drar sin sista suck.
Mina saker som har gått sönder det här halvåret:
Min mobil
Min mp3
Båda mina hörlurar
Nästan alla mina byxor
Nästan alla mina tights
Hälften av mina skor
Dessutom har båda mina datorer fått breakdowns så jag har fruktat för deras liv.
Tack och hej
fattiga pastej
Jag och skräck går långt tillbaka, jag kommer fortfarande ihåg när jag lånade min första Stephen King från bokbussen, Desperation. Jag var 10. Innan dess så älskade jag Dan Höjers böcker, ni vet, de som var illustrerade av Hans Arnold (vila i frid). När jag började skriva lite längre seriösa berättelser (i lågstadiet och mellanstadiet) så var det nästan alltid deckare och skräck. Det var alltid jag som fick berätta spökhistorier i klassen och jag var expert på det (jag har fortfarande knixen om jag anstränger mig). Men böckerna skrämde mig inte på samma sätt som skräckfilm gjorde (förutom Kålla Kårar, gud vad rädd jag var för dom). 
Jag har skräckfilm har haft ett ganska av-och-på förhållande. Den första skräckfilmen jag såg var Den Onda Dockan/Child's Play när jag var kanske runt 4 år och den satte sina spår i över 10 år framåt. Nu för tiden har min rädsla för dockor nästan gått över, det är bara vanliga porlinsdockor jag har problem med. Något annat jag inte klarade av var clowner (även fast jag inte hade sett DET) vilket på senare tid verkligen har gjort en helomvändning, nu är jag såld på de små sminkade jävlarna.
Isn't he the cutest thing?
Jag och mina vänner började se mycket på skräckfilm när vi började högstadiet, fast jag tyckte fortfarande det var jätteläskigt (jag blundade nästan hela The Ring) och jag fortsatte tycka det upp till andra året i gymnasiet då jag såg One missed call II själv och blev inte rädd alls. Jag upptäckte att bara du tittar genom hela filmen så är det för det mesta ingen fara sen efteråt.
Aaaaw, så fint, en familjemiddag... men.. va.. vad är det med lampan ..vad.. vad äter dom? Nej, neeej!
Nu för tiden är jag väl mer eller mindre skräckfilmsfreak, även om det faktiskt kommer få tillfällen då jag blundar (vilket mest brukar vara om det är saker som gör för "ont" att titta på). Jag sväljer det mesta, även om jag har varit lite dålig med exploit genren och cannibalfilmerna som kom på 70-talet. Så mycket ubergore har jag inte sett heller. Zombiefilmer har jag velat se mer av men det är mest det senaste året jag äntligen sett en del.
Det var dock inte fören i våras jag insåg vilken verkan skräck har på mig. När allt var som mörkast och svårast så ville jag ha eskapism, men Sagan om Ringen eller något annat dög inte åh nej, scream queens och avlägsna lemmar och litervis med blod skulle det vara. Det kan ju te sig ganska ironiskt när man försöker rehabilitera sig ifrån ett dödsfall men i mitt fall var det tydligen vad jag behövde. Jag fann tröst i John Ajvide-Lindqkvist, John Carpenter och Sami Rami och desto fler personer som blev slaktade desto bättre. De lite läskigare skräckfilmerna (jag är svag för spökhistorier) hade en ren psykologisk effekt, när jag skulle sova försökte jag tänka på läskiga saker istället för allt som var jobbigt. För det mesta funkade det visserligen inte. Men jag tror det lindrade lite. Av någon outgrundlig anledning.
Tack och hej
braaaaaaaainspastej
Jag hatar det här jävla året
Jag är tvungen att berätta om en utav de absolut skummaste drömmarna jag haft som jag drömde inatt. Jag vet inte om det konstigaste var det som hände eller att det var precis som att kolla på film. Det var som om jag såg allt genom en lins och egentligen inte var närvarande. Dessutom var allt så skarp och väldigt surrealistisk.
Hur som helst, det började med att man såg i en cirkusvagn med massa affisher på en Pierrotliknande figur. Sedan ser man två illa tilltyglade kvinnor som är fastbundna, den ena i ett badkar. Den Pierrotliknande clownen kommer plötslitg fram till badkaret och trycker på en switch (som jag antar leder elektricitet) innan han går ut genom dörren. Vagnen står mitt i ett centrum och på gatan är det tre stycken små clownbarn som underhåller och Pierroten ansluter sig till dom innan han ger den som tittar en liten förvirrad blick. Här byter vi huvudperson och börjar följa efter en yppig Marilyn Monroe kopia som går in i köpcentret. Där inne finns det 2 rulltrappor som går rakt ned (alla är klädda i tidigt 90-tals mode och beter sig som om de var hjärntvättade) och som alla åker med utom kvinnan vi följer efter. Hon tar en rulltrappa bakom som går uppåt. Hon hamnar i en klädesavdelning där hon hittar ett ormskinn på ett räcke. Hon kryper ned i ormskinnet och åmar sig, hon ser ut som en porrstjärna ungefär. Hela hennes huvud är nere i skinnet men det är så utstretchat så det är ganska genomskinligt. Plötsligt kommer det en man fram, han ser ut som mannen från Old Spice reklamen. Han gillar ormkvinnans look (som är väldigt distrubing) och de har tydligen sex men det får man inte se, de ligger bara bredvid varandra på en röd filt och skrattar. Plötsligt är man i ett rum med massa amerikanska cowboys som skriker och sedan börjar skjuta på varandra. Dock blir ingen träffad av kulorna utan istället slås själva "linsen/bilden" i spillror och bakom den så är vi tydligen tillbaka i Pierrots vagn igen. Vi ser Pierroten komma in genom dörren. Tar av sig mössan och sträcker lite på sig, sedan går han fram till badkaret och stänger av switchen.
Sen vaknade jag.
Hur jag ska tolka den, det vette fan.
Tack och hej
förvirrade pastej
Jag var på öppet hus på Dramatiska Institutet igår. Jag lär mig aldrig att jag inte ska gå på såna saker, jag vill göra allt, och då kollade jag mest in de 3 viktigaste avdelningarna, filmregi, filmklippning och animation.
Regi är ju det som jag allra helst vill göra egentligen, det är berättaren jag är i grunden men ah, de tar bara in 4 stycken personer vartannat år av flera hundra sökande, såklart ska man helst ha jobbat inom branschen tidigare. Eh, ja... Jag talade en del med läraren (vad skönt att ha en lärare på 8 elever föresten) och man känner verkligen den där snobbiga fläkten. Dom är konstnärer, de jobbar inte med det tekniska och de är ju faktiskt liiite bättre än alla andra eftersom de är en utav de kändaste skolorna i Sverige. Urgh, man kände lite på en gång vad för personer de letade efter, de svåra och djupa personerna. Nåja, söka in ska jag nog göra, måste bara göra en kortfilm som arbetsprov och jag har noll idéer. Dessutom får det knappt vara någon dialog, nehepp.
Filmklippning verkar också kul, det är en sak till som jag tycker jag har fallenhet för men det hör ju till berättande, så. Dock vill jag nog inte lägga en hel utbildning på det.
Sedan var det animationen igen. Jag blir alltid så frestad när jag hör talas om såna utbildningar fast jag redan kan grunderna. Visst, det här är på högskolenivå så det är såklart mer intensivt men det känns ändå som om jag hajjat grejen med postproduktion och det rent visuella arbetet i allmänhet. Men jag är fortfarande animatör och tecknare i hjärtat, dels för att de är dom som är dom absolut coolaste katterna i produktionen. De är lite mer som jag, flummiga nördar. Jag skulle gärna söka in ändå om det inte var så att arbetsproverna var så jobbiga. 
En viss Burton började ju också som animatör
Tack och hej
Beslutsamhetsångestpastej
Ett år senare och man tror saker ska vara bättre. När det inte finns något man kan göra.
Loke får sjunga högre så ingen hör mina tårar.
Den andre viskar:
"Det är inte så konstigt att ingen vill umgås med dig din jävla socialthandikappade miffo"
Var det lättare förr? Dagböckerna ljuger väl inte
men
vad
Visst du inte vart du var på väg? Du hade någon som höll dig om ryggen.
Det är ingen idé att försöka göra något för allt kommer raseras och byggas upp på nytt om och om igen tills du tappar händerna.
Det finns inget som hjälper, det kan vara lindra en tid. Var är marken under fötterna? Flyter man på en flotte?
Det är pardans och du är singel. Flickorna och pojkarna får varandra, runt om varandra. Till och med de du bott med i snart ett år som antagligen tycker du är helt jävla störd.
Fast du tappat tro på lyckan på dig själv och alltihop
Mitt huvud sprängs. Trycket.
Trycket.
Vad hjälper det egentligen? På riktigt?
Idag skulle du ha fyllt 20 år. Av någon anledning så försöker jag hålla mig själv ifrån att gråta, jag vet inte varför, kanske för att jag är innerligt trött på det. Det var över ett halvår sedan det ödesdigra beskedet kom och det gör fortfarande lika ont. Ingen borde få leva så kort att de inte ens hann uppleva livet efter tonåren.
Jag saknar dig, Ullis, och jag tänker på dig fruktansvärt ofta.
Grattis, min vän
Jag har en grej för rumpor.
Stora rumpor!
Detta kan ibland leda till lite olustiga situationer, ni vet ju till exempel om man bara vilar ögonen någonstans så brukar blicken oftasts fastna någonstans i rumphöjd. Well, är rumpan fin så varför sluta titta? Om man inte blir påkommen förstås. Här i norden är det ju lite dåligt med de riktigt stora bakdelarna, jag får väl flytta till Sydamerika.
Jag hoppas ni inte tror jag bara snackar om tjejer föresten? Jag gillar killar med junk in the trunk också.
Jag avslutar inlägget med min themesong
http://www.youtube.com/watch?v=kY84MRnxVzo
Tack och hej
rumppastej
Svårt att tro att jag har haft mvg i svenska sedan grundskolan med den här stavningen på bloggen. Jeez, jag försöker korrekturläsa men sedan är det alltid, alltid, minst ett ord som slinker igenom. Och det är för jobbigt att skriva om orden, ta bort det gamla inlägget och lägga dit det nya, så ni får stå ut. Ni får en bild på Nightwing och Batman istället.
Vad? Dom är mitt OTP, goddamit
Tak och hje
leverstapej
När man sovit dåligt och vaknat sjukt tidigt och inte får sova i bilen för pappa bara gnäller och tjatar om saker man redan vet om.
När man stuntat i att be om hjälp för man är övertygad om att man kan det nu vid det här laget och upptäcka att man är mindre it-teknisk än en femåring.
När man försöker bestämma träff men alla andra är upptagna med att ha ett liv.
När man gått runt på stan så länge att man är alldeles yr av hunger och helt glömt bort vad man letade efter från första början.
När fisken fortfarande inte tinat och det är alldeles för kallt i badrummet.
När allt man ritar blir fruktansvärt fult, till och med linearten av en färdigskissad bild.
När det inte går att logga in på arbetsförmedlingens j*vla hemsida.
Vad gör man?
Ta det lungt, drick thée, läs på cracked eller ta fram en ny Batman. Antagligen blir morgondag precis lika full av misslyckanden.
Tack och hej
leverpastej
