Batman Live!
I lördags blev det äntligen dags för något jag längtat efter sen jag såg affisherna förra vintern: Batman Live i Globen. Efter mycket tjat åt alla håll och kanter fick jag tillslut med mig min gamla vapendragare (och kusin vid sidan av) Tessan. Jag visst faktiskt nästan ingenting om showen innan vi såg den och jag hade aldrig varit i Globen innan så jag antog att det skulle bli en riktig upplevelse.
Så fel jag hade.
Det var en helt fulländad fantastisk underbar spektakulär upplevelse. Bara scenen, innan föreställningen ens hade börjat, var makalös. Den var avlång med miniatyrhus med en stor flyttbar skärm längst bak som kuliss.
I form av Batmanmärket såklart
Jag har aldrig varit på en så påkostad teater förut, att de föresten ville försöka behålla hela serietidningskänslan gjorde ju bara saken bättre, skärmen i bakgrunden förstärkte verkligen hela showen. All props och design ska vi inte ens tala om, för det finns inte ord att beskriva det.
Så är får ni en pussbild istället
Även om jag och min bättre halva nästan hann bli lite oroliga av det höga antalet barnfamiljer som befann sig på plats så gjorde Batmanhistorien oss inte besviken, showen började med mordet av Bruce föräldrar som följdes sedan ganska tätt av mordet på Dicks föräldrar.
Min favorit Robin
Så för att vara en "familjevänlig" show så var den riktigt sablans mörk, såsom Batman ska vara. Folk blev påpucklade och vapen blev avfyrade och alla ville som vanligt döda Läderlappen.
Bästa scenen var nog slutscenen på Arkham Asylum när alla villains kom emot en skadad Batman i samlad trupp. Andra highlights var öppningsscenen när Bruces föräldrar mördades, Scarecrow-scenen, Dick som busar runt i Batmangrottan, Robin som slåss mot Jokern, när Bruce berättar för Dick att han är Batman, scenen på Pingvinens nattklubb och när Jokern tar över sjukhuset.
Något som också kom som en glad överraskning var Harley Quinn, jag har aldrig brytt mig om henne så mycket men skådespelerskan var så satans bra! Dessutom försökte de på in lite grrlpower med Catwoman som försökte få Harley att förstå att dedikera sitt liv till en (galen) man kanske inte är bästa sättet att leva sitt liv.
Det var som om de fick med precis allt: Den mörka historien, Batman och Catwoman komplexa dragning till varandra, Jokerns galna logik, Dicks del i Waynefamiljen, retrostuket, Bruce lite schizofrena personlighet, serielooken, musiken, allt. Det var något utav det bästa jag upplevt tror jag. Men det är ju inte så konstigt...
It's
the
goddamn
BATMAN!
Tack och hej
Fladdermuspastej