crookedcat

Flera gånger den här veckan har jag fått förslaget att jag borde gå till en psykolog. Förutom de mer självklara aspekterna till varför jag inte kan gå (det kostar pengar) så finns det en annan avgörande faktor: jag tror inte det kan ge mig något nu. Att gå till en pyskolog tror jag är en fenomenal idé som alla borde göra åtminstonde en gång i sina liv (vi och våra I-landsproblem) men för mig är det nog inte nu. Låt mig förklara: För det första har jag en oerhört god självinsikt, jag vet om mina bra och dåliga sidor och accepterar dom. Bara för att man gör det betyder det inte att man försöker ändra på sig, ingen är ju perfekt ändå. Men det man gör genom att gå hos en psykolog är att lösa problem. Men det är inte psykologen som löser dom, det är du, och det är det jag inte kan göra just nu. Det enda jag vill ha är någon annan som löser mina problem, jag orkar inte ta tag i dom själv. Att prata med någon skulle säkert hjälpa en del men det är något jag inte kan unna mig just nu. Det känns mest som om det skulle ge mig falksa förhoppningar.


Tack och hej
det regnar ute