crookedcat

Jag undrar om det någonsin kommer kännas helt sant.

Att du inte kommer ringa mig på sommaren och undrar om jag inte gör någonting så vi kan åka och bada. Att vi inte kommer ligga på min veranda i solen och prata. Att du inte kommer dricka upp all våran mjölk eller att vi inte kommer sitta inne i ditt rum och spels Warcraft eller The Sims.

Att vi inte kommer disskutera vad som hände i senaste Narutokapitlet. Att jag inte kommer sätta mig vid dig på sofforna i korridoren i Skogstorp. Eller spela kort med dig på rasten i Hållsta. Att vi inte kommer springa på fälten på natten eller att du kommer säja att du ska strypa mig när du blir arg på mig, som den där gången jag råkade putta ner dig i ån.

Att du inte kommer bjuda in mig till massa evengemang på facebook som du vet att jag inte kan komma på i alla fall. Att du inte kommer ringa fyllesamtal till mig och säja att du älskar mig. Att du inte kommer säja att, - Du måste komma och hälsa på mig! Jag har ju flyttat till en egen lägenhet i stan nu och jag ska plugga i Lund i höst.

Att jag inte kommer se dig eller höra dig.







Men om ungefär 70 år, då ska jag se dig igen.

Kanske kommer det vara som den där gången vi råkade stöta ihop på stan när jag kom från tågstationen. Helt plötsligt står vi mitt emot varandra och du utbrister, - Lotta! och slänger din armar runt mig och kramar mig så jag inte får luft. Du kommer se likadan ut som jag minns dig och jag ska se ut som du minns mig. Och vi ska gå till badgropen och bada och jag ska berätta hur Naruto slutar och du ska säja att du har saknat att bada med mig. Och din tinnitus som jag åsakade dig är borta och du skrattar och vi tar foton under vattnet med din kamera.

Och jag ska ge dig det där fotot på dig och din kanin som jag tog när du var 11 som jag tyckte blev så bra. Jag ska berätta att jag tänkte ge dig det i present men så glömde jag bort det hela tiden så tillslut tänkte jag att jag ska ge dig det när vi är jättegamla så vi kan skratta åt det. Och nu är vi jättegamla.

Du ligger på min rygg på bryggan och det är bara vi där
Jag ska berätta att du var den första av mina kompisar som sa att du älskade mig och hur paff jag blev. Du kommer skratta och ha handen över ögonen sen kommer vi ligga tysta en stund.

Jag älskar dig, Lotta

Jag älskar dig, Ullis





Om ungefär 70 år, min vän. Vänta bara.

Ulrika Ekstorm
5 november 1991 - 3 april 2011

Att dricka mormors jordgubbssaft på de bruna filtarna

Att äta pizza på Babylon med Sanny och snacka skit i timmar

Skolkandet av svenskalektionerna

Backen bakom museet som är blå av scilla på våren

De rekordlånga timmarna vi satt på lunchbuffén på sunrise

Ångesten inför slutfilmen i trean

Känslan som satt i under hela Uppcon 06

Att lekta Silver Fang i backen bakom huset

Att kittla farfar under fötterna när han somnade i soffan

Frukostar på stranden

När Sanna och Sabbe var en promenad bort

Somna på mammas mage framför tv:n

Kvinnolyan

Att sova till lunch, kolla på Naruto och käka pizza och sedan gå ut i skogen på natten

Att somna bredvid Dag

Sitta på mitt rum och lyssna på radio och rita

Linus

När man var 16 och Stockholm var stort och spännande och mest SF bokhandeln

Riktiga sommarlov



Tack och hej
tomma tjej