20 år och ett halvt
Idag skulle du ha fyllt 20 år. Av någon anledning så försöker jag hålla mig själv ifrån att gråta, jag vet inte varför, kanske för att jag är innerligt trött på det. Det var över ett halvår sedan det ödesdigra beskedet kom och det gör fortfarande lika ont. Ingen borde få leva så kort att de inte ens hann uppleva livet efter tonåren.
Jag saknar dig, Ullis, och jag tänker på dig fruktansvärt ofta.
Grattis, min vän
