crookedcat

Jag var på öppet hus på Dramatiska Institutet igår. Jag lär mig aldrig att jag inte ska gå på såna saker, jag vill göra allt, och då kollade jag mest in de 3 viktigaste avdelningarna, filmregi, filmklippning och animation.

Regi är ju det som jag allra helst vill göra egentligen, det är berättaren jag är i grunden men ah, de tar bara in 4 stycken personer vartannat år av flera hundra sökande, såklart ska man helst ha jobbat inom branschen tidigare. Eh, ja... Jag talade en del med läraren (vad skönt att ha en lärare på 8 elever föresten) och man känner verkligen den där snobbiga fläkten. Dom är konstnärer, de jobbar inte med det tekniska och de är ju faktiskt liiite bättre än alla andra eftersom de är en utav de kändaste skolorna i Sverige. Urgh, man kände lite på en gång vad för personer de letade efter, de svåra och djupa personerna. Nåja, söka in ska jag nog göra, måste bara göra en kortfilm som arbetsprov och jag har noll idéer. Dessutom får det knappt vara någon dialog, nehepp.

Filmklippning verkar också kul, det är en sak till som jag tycker jag har fallenhet för men det hör ju till berättande, så. Dock vill jag nog inte lägga en hel utbildning på det.

Sedan var det animationen igen. Jag blir alltid så frestad när jag hör talas om såna utbildningar fast jag redan kan grunderna. Visst, det här är på högskolenivå så det är såklart mer intensivt men det känns ändå som om jag hajjat grejen med postproduktion och det rent visuella arbetet i allmänhet. Men jag är fortfarande animatör och tecknare i hjärtat, dels för att de är dom som är dom absolut coolaste katterna i produktionen. De är lite mer som jag, flummiga nördar. Jag skulle gärna söka in ändå om det inte var så att arbetsproverna var så jobbiga.


En viss Burton började ju också som animatör



Tack och hej
Beslutsamhetsångestpastej