Ur smärtan föds kreativiteten
Det känns som att det är en vanlig företelse att estetiska människor uttrycker sina känslor på olika konstnärliga vis och det gör väl jag med. Men när jag är deprimerad, arg eller ledsen på produceras det ingenting kan jag lova. Min kreativitet är som bortflugen och försöker jag göra någonting i alla fall blir det inte bra och spär på de dåliga tankegångarna.
Att vara med kompisar hjäper för det mesta men det går ju inte alltid (de måste ju ha ett liv om de vill).
Allra helst vill jag bara bli besatt av någonting och knarka det hystetiskt mycket och inte bry mig om nåt annat, det kan lindra lite (för tillfället knarkar jag internet-memes men det är inte riktigt samma sak).
Tack och hej
special snowflake-pastej