Barnfrågan och framtidsplaner
Vad jag vill med mitt liv:
Må bra
Ha ett kul jobb (reigssör)
Ha roliga trofasta vänner
Ha en fast bostad
Hitills så är 3/4 delvis uppfyllt. För det mesta vill jag bara ha kul och vara nöjd med allt jag åtager mig. Och barn ingår inte i min världsbild av kul. Jag kan (nästan) förstå folk som skaffar barn, man känner att det är nästa steg på vuxenlistan, man vill ha den drömmen så många har om villa, volvo och vovve. Men nu i alla fall (och hela mitt liv fram tills nu) har jag inte haft det behovet. Alls. Inte i någon grad.
Mitt idealliv jag strävar efter skulle vara att jag hade en fast bostad i Sverige (där jag har alla mina grejer tex) men att jag jobbar för det mesta i England. Efter (och några gånger under) filmproduktionerna så är jag i Sverige och umgås med vänner och ägnar mig åt mina andra intressen och reser och sånt. Och den miljön tror jag kanske inte ett barn borde växa upp i.
Du kommer ångra dig. Alla säjer att de inte vill ha barn i din ålder.
Fine, så är det säkert för många, men jag tycker det är så otänkbart att jag kan faktiskt inte ens kan se mig själv i rollen som mamma. Men OM jag som sagt skulle ångra mig och vilja ha barn skulle jag adoptera. Jag anser att barnafödsel är den euforiska upplevelse jag helst vill slippa. Alltså, ja, jag vill sterilisera mig. Dels också för att då slipper jag mensen och dels för att jorden faktiskt är överbefolkad och det redan finns tusentals barn som behöver en familj.
Att ha en partner är för mig mycket viktigare än att ha barn... men inte heller livsviktigt på något sätt. Det finns folk i min släkt utan varken partners eller barn. Hur frivilligt det är vet jag inte, men det verkar inte som att deras liv är skit på något vis.
Sen har jag en till dröm men den tar jag i nästa inlägg.
Tack och hej
barnlösa pastej
Må bra
Ha ett kul jobb (reigssör)
Ha roliga trofasta vänner
Ha en fast bostad
Hitills så är 3/4 delvis uppfyllt. För det mesta vill jag bara ha kul och vara nöjd med allt jag åtager mig. Och barn ingår inte i min världsbild av kul. Jag kan (nästan) förstå folk som skaffar barn, man känner att det är nästa steg på vuxenlistan, man vill ha den drömmen så många har om villa, volvo och vovve. Men nu i alla fall (och hela mitt liv fram tills nu) har jag inte haft det behovet. Alls. Inte i någon grad.
Mitt idealliv jag strävar efter skulle vara att jag hade en fast bostad i Sverige (där jag har alla mina grejer tex) men att jag jobbar för det mesta i England. Efter (och några gånger under) filmproduktionerna så är jag i Sverige och umgås med vänner och ägnar mig åt mina andra intressen och reser och sånt. Och den miljön tror jag kanske inte ett barn borde växa upp i.
Du kommer ångra dig. Alla säjer att de inte vill ha barn i din ålder.
Fine, så är det säkert för många, men jag tycker det är så otänkbart att jag kan faktiskt inte ens kan se mig själv i rollen som mamma. Men OM jag som sagt skulle ångra mig och vilja ha barn skulle jag adoptera. Jag anser att barnafödsel är den euforiska upplevelse jag helst vill slippa. Alltså, ja, jag vill sterilisera mig. Dels också för att då slipper jag mensen och dels för att jorden faktiskt är överbefolkad och det redan finns tusentals barn som behöver en familj.
Att ha en partner är för mig mycket viktigare än att ha barn... men inte heller livsviktigt på något sätt. Det finns folk i min släkt utan varken partners eller barn. Hur frivilligt det är vet jag inte, men det verkar inte som att deras liv är skit på något vis.
Sen har jag en till dröm men den tar jag i nästa inlägg.
Tack och hej
barnlösa pastej
