Publicerad 2011-10-09 23:19:00 i Allmänt,
Flera gånger den här veckan har jag fått förslaget att jag borde gå till en psykolog. Förutom de mer självklara aspekterna till varför jag inte kan gå (det kostar pengar) så finns det en annan avgörande faktor: jag tror inte det kan ge mig något nu. Att gå till en pyskolog tror jag är en fenomenal idé som alla borde göra åtminstonde en gång i sina liv (vi och våra I-landsproblem) men för mig är det nog inte nu. Låt mig förklara: För det första har jag en oerhört god självinsikt, jag vet om mina bra och dåliga sidor och accepterar dom. Bara för att man gör det betyder det inte att man försöker ändra på sig, ingen är ju perfekt ändå. Men det man gör genom att gå hos en psykolog är att lösa problem. Men det är inte psykologen som löser dom, det är du, och det är det jag inte kan göra just nu. Det enda jag vill ha är någon annan som löser mina problem, jag orkar inte ta tag i dom själv. Att prata med någon skulle säkert hjälpa en del men det är något jag inte kan unna mig just nu. Det känns mest som om det skulle ge mig falksa förhoppningar.
Tack och hej
det regnar ute
Publicerad 2011-10-09 22:36:06 i Allmänt,
Det är ändå lustigt hur jag har blivit så fäst vid staden, rummen och utrymmerna som jag tror att jag för alltid kommer förknippa med smärta. Men kanske har mitt logiska jag övertaget? Den som förstår att det inte har med staden i sig att göra.
Nu åsakar staden mig hjärtflimmer av rädslan av att behöva lämna den. Det finns inget kvar någon annan stans längre: Lotta finns bara här. På nybyggarvägen, kulturhuset, café 60, Cinemateket och vid det svarta hålet.
Tack och hej
ångestpastej
Publicerad 2011-10-09 22:28:22 i Allmänt,
Det svåraste är att inte hata sig själv när man faller
Publicerad 2011-10-09 22:12:02 i Allmänt,
När min kusin hälsade på mig i helgen så nämdes av någon anledning min blogg.
- Den som inte skulle dö, sa hon och jag var tvungen att läsa om mitt första inlägg. Hon hade rätt, och nu är det tydligen dax att ta mig i kragen.
Välkommen tillbaka
Publicerad 2011-06-10 01:49:33 i Allmänt,
Jag kunde
Jag gjorde det
Det gjorde ont men det måste det göra
Publicerad 2011-05-14 11:54:07 i Allmänt,
Kommer det kanske bli lite bätre nu?
Tack och lov för vänner
Tack och hej
förstörda pastej
Publicerad 2011-04-07 12:23:31 i Allmänt,
Jag undrar om det någonsin kommer kännas helt sant.
Att du inte kommer ringa mig på sommaren och undrar om jag inte gör någonting så vi kan åka och bada. Att vi inte kommer ligga på min veranda i solen och prata. Att du inte kommer dricka upp all våran mjölk eller att vi inte kommer sitta inne i ditt rum och spels Warcraft eller The Sims.
Att vi inte kommer disskutera vad som hände i senaste Narutokapitlet. Att jag inte kommer sätta mig vid dig på sofforna i korridoren i Skogstorp. Eller spela kort med dig på rasten i Hållsta. Att vi inte kommer springa på fälten på natten eller att du kommer säja att du ska strypa mig när du blir arg på mig, som den där gången jag råkade putta ner dig i ån.
Att du inte kommer bjuda in mig till massa evengemang på facebook som du vet att jag inte kan komma på i alla fall. Att du inte kommer ringa fyllesamtal till mig och säja att du älskar mig. Att du inte kommer säja att, - Du måste komma och hälsa på mig! Jag har ju flyttat till en egen lägenhet i stan nu och jag ska plugga i Lund i höst.
Att jag inte kommer se dig eller höra dig.
Men om ungefär 70 år, då ska jag se dig igen.
Kanske kommer det vara som den där gången vi råkade stöta ihop på stan när jag kom från tågstationen. Helt plötsligt står vi mitt emot varandra och du utbrister, - Lotta! och slänger din armar runt mig och kramar mig så jag inte får luft. Du kommer se likadan ut som jag minns dig och jag ska se ut som du minns mig. Och vi ska gå till badgropen och bada och jag ska berätta hur Naruto slutar och du ska säja att du har saknat att bada med mig. Och din tinnitus som jag åsakade dig är borta och du skrattar och vi tar foton under vattnet med din kamera.
Och jag ska ge dig det där fotot på dig och din kanin som jag tog när du var 11 som jag tyckte blev så bra. Jag ska berätta att jag tänkte ge dig det i present men så glömde jag bort det hela tiden så tillslut tänkte jag att jag ska ge dig det när vi är jättegamla så vi kan skratta åt det. Och nu är vi jättegamla.
Du ligger på min rygg på bryggan och det är bara vi där
Jag ska berätta att du var den första av mina kompisar som sa att du älskade mig och hur paff jag blev. Du kommer skratta och ha handen över ögonen sen kommer vi ligga tysta en stund.
Jag älskar dig, Lotta
Jag älskar dig, Ullis
Om ungefär 70 år, min vän. Vänta bara.
Publicerad 2011-04-06 23:24:52 i Allmänt,
Ulrika Ekstorm
5 november 1991 - 3 april 2011
Publicerad 2011-04-04 20:09:24 i Allmänt,
Att dricka mormors jordgubbssaft på de bruna filtarna
Att äta pizza på Babylon med Sanny och snacka skit i timmar
Skolkandet av svenskalektionerna
Backen bakom museet som är blå av scilla på våren
De rekordlånga timmarna vi satt på lunchbuffén på sunrise
Ångesten inför slutfilmen i trean
Känslan som satt i under hela Uppcon 06
Att lekta Silver Fang i backen bakom huset
Att kittla farfar under fötterna när han somnade i soffan
Frukostar på stranden
När Sanna och Sabbe var en promenad bort
Somna på mammas mage framför tv:n
Kvinnolyan
Att sova till lunch, kolla på Naruto och käka pizza och sedan gå ut i skogen på natten
Att somna bredvid Dag
Sitta på mitt rum och lyssna på radio och rita
Linus
När man var 16 och Stockholm var stort och spännande och mest SF bokhandeln
Riktiga sommarlov
Tack och hej
tomma tjej
Publicerad 2011-03-28 12:13:13 i Allmänt,
Om alla andra sabbar för en, hur ska man då lära sig att inte göra samma sak mot sig själv?
Publicerad 2011-03-22 22:00:56 i Allmänt,
Det känns som att det är en vanlig företelse att estetiska människor uttrycker sina känslor på olika konstnärliga vis och det gör väl jag med. Men när jag är deprimerad, arg eller ledsen på produceras det ingenting kan jag lova. Min kreativitet är som bortflugen och försöker jag göra någonting i alla fall blir det inte bra och spär på de dåliga tankegångarna.
Att vara med kompisar hjäper för det mesta men det går ju inte alltid (de måste ju ha ett liv om de vill).
Allra helst vill jag bara bli besatt av någonting och knarka det hystetiskt mycket och inte bry mig om nåt annat, det kan lindra lite (för tillfället knarkar jag internet-memes men det är inte riktigt samma sak).
Tack och hej
special snowflake-pastej
Publicerad 2011-03-22 21:32:15 i Allmänt,
Tack och hej
shixsjkvskrgdxsdf!!!!!!!!!!
Publicerad 2011-03-15 21:00:20 i Allmänt,
Publicerad 2011-03-15 11:16:24 i Allmänt,
Jag har länge vetat att det finns biografer eller föreningar som visar gamla filmer på bio. Och efter att jag började bli ordentligt filminstresserad för ungefär 2 år sedan har jag längtat efter att kunna gå till ett sådan ställe.
När jag flyttade till Stockholm så visste jag att jag hade hört talas om en biograf som skulle spela gamla filmer ibland men jag kunde inte hitta information om den alls, google och jag var bittra ovänner. Jag hade i princip gett upp när jag av en slump snubblade över en annons i Metro där det stod att de skulle visa
Mary Poppins på Viktoriabiografen i Stockholm. Där stod det även en notis om nåt som kallades Cinemateket. Efter att Google och jag lagt undan gammalt groll så upptäckte jag Svenska Filminstitutet
(såhär i efterhand känns det ju ganska pinsamt självklart).
Det tog mig ett tag att ta mig till Filmhuset
(och hitta det för all del) men när jag väl hitade dit så visste jag att det avr stället för mig. Visst, tanten i kassan var kanske inte den trevligaste och caféet kunde varit mysigare, men det känns som en äkta biograf ändå, inte massa människor ihopträngda i en sal med stolar på rad. Dessurtom verkar de som är där vara verkliga filmnördar. Det märks på två väldigt olika sätt. Det första är klungorna som disskuterar ivrigt filmen som går för tillfället och nämner filmer och årtal utan att staka sig och exakt vad filmen ville säja och mottogs och var historisk korrekt och bla bla bla. Det andra är resten av besökarna
(70% ungefär) som är där ensamma, pillar på sina axelremsväskor och plirar på filmen genom sina glasögon
(jag hör lite till den gruppen).
Eftersom jag inte får med mig någon till bion så vill jag våga börja prata med alla de där människorna som sitter
och läser i sina tidningar i foajén innan visningen. Hitills har bara en gubbe talat med mig och det samtalet varade inte länge pga akut toabesök. Filmhuset har även ett bibliotek med tidsskrifter om film samt DVD uthyrning men det har så knasiga tider, jag har aldrig varit där när det har varit öppet.
Jag har alltid tyckt att film är bäst på bio, och även om salarna inte ens är halvfulla så är det verkligen något som borde bevaras, dessutom får man ju chansen att se alla gamla filmklassiker
(med mitt årskort kostar det bara 45:- per film). Hitills har jag bara sett 3 filmer
(en på Viktoriabiografen på Södermalm) men när jag läser Cinematekets tidning blir jag typ sugen på att se alla. Det är väldigt skönt att inte vara den enda som tycker att sånt här är något utav det bästa som finns.
Tack och hej
Filmpastej(Jag har även skickat ett önskemål om att de ska visa "Das kabinette des Dr. Calgiar". Det vore ett helt fantastiskt tillfälle för mig att se klart hela filmen)Publicerad 2011-03-09 22:29:52 i Allmänt,
Publicerad 2011-03-08 23:11:21 i Allmänt,
Det känns som om mina värderingar håller på att kastas om.
Vad är viktigast?
Vad vill jag?
Vad gör mig riktigt lycklig?
Vad är jag beredd att offra?
Jag säjer som Markoolio "Så många många frågor och så få få svar"
Tack och hej
förjävliga pastej
Publicerad 2011-03-08 22:59:30 i Allmänt,
FanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFanFan
Publicerad 2011-03-02 10:52:05 i Allmänt,
... alla dessa uppror som nu har spridit sig från nordafrika till mellanöstern till persiska viken till ostasien följer jag intensivt. I början när man hörde det viskas om uppror Tunisien tänkte man väl mest att det var lite som vanligt. När de väl lyckades största regimen och sedan andra länder började haka på började jag visa ett medelmåtta intresse. Nu när det börjar sprida sig som en epedemi så försöker jag läsa om nyheter varje dag.
Det jag tycker är lite pinsamt är att alla övriga länder inte förens nu börjar säja emot på det sättet de gör nu. Ingen kunde väl tycka Khaddafis regmin var ok innan liksom? Och Carl Bildt också, pff! Jälva fegis.
Anledningen till att jag följer det är väl för att det känns som riktiga nyheter. Det här ÄR extremt viktigt och kan ändra så himla mycket, vi har ju inte sett någont liknande kanske någonsin. Dessutom är det fruktansvärt upplyftande att höra om folk som blir inspirerade och äntligen vågar och sedan ser att det fungerar. Sen så blir man ju ledsen igen att tyrannerna vägrar stiganer, öppnar eld och att andra länder är dåliga med att skicka hjälp medans andra länder stödjer regimen (tex med vapen).
Men om trenden fortsätter så har vi ingen aning om hur långt det kan sprida sig. Det kanske till och med kan gå så långt att det börjar hända saker i Nordkorea (de hade smugglats över revolutionsflyers över gränsen läste jag om). Dom har ju redan försökt protestera i Kina.
Själv hoppas jag på snöbollen kommer fortsätta växa så mycket det bara går. Kämpa på mina medmänniskor! Snart är ni fria!
Tack och hej
revolutionspastej!
(Läste precis att revolterna kan få fredspris, både individer och organisationer. Så mycket mer värt än tex att Obamas fick det)
Publicerad 2011-02-26 22:04:12 i Allmänt,
Jag vill jättegärna ha långt fint lockigt naturligt hår...
så jag kan klippa av det och färga det i roliga färger igen
Vad har hänt med mig?
Tack och hej
tråkpastej
Publicerad 2011-02-24 20:49:01 i Allmänt,
1. Jag skulle gärna vilja bli modell eller skådespelare men jag är inte tillräckligt snygg, smal, lång eller talangfylld för något utav jobben.
2. Jag skulle även vilja bli film/fotograf men hindras av att jag inte orkar lära mig hur kameror fungerar (det är så tråååkigt).
3. När jag blir arg morrar/ryter jag inombords och tänker på hur jag blottar tänderna.
4. Jag gillar att titta in folks rumpor (speciellt om dom är stora) men är rädd att personerna ska ta illa upp.
5. Jag tycker Robert Pattinson kan vara nästan snygg ibland (tro inget, jag avskyr fortfarande Twilight)
6. Om vi var tvugna att skaffa fram mat på egen hand skulle jag bli ofrivilligt vegetarian. Jag kan inte ens döda småkryp (bara myggor ibland).
7. Jag KAN vara ekonomisk om jag måste och vill men för det mesta vill jag inte...
8. Jag gillar inte att vara ensam längre stunder, till skillnad från när jag var yngre (vilket kanske berodde på att vi alltid var så många hemma).
Här får ni en bild på en pinuppa
Tack och hej
ensamma pastej
