crookedcat

Jag är tvungen att berätta om en utav de absolut skummaste drömmarna jag haft som jag drömde inatt. Jag vet inte om det konstigaste var det som hände eller att det var precis som att kolla på film. Det var som om jag såg allt genom en lins och egentligen inte var närvarande. Dessutom var allt så skarp och väldigt surrealistisk.

Hur som helst, det började med att man såg i en cirkusvagn med massa affisher på en Pierrotliknande figur. Sedan ser man två illa tilltyglade kvinnor som är fastbundna, den ena i ett badkar. Den Pierrotliknande clownen kommer plötslitg fram till badkaret och trycker på en switch (som jag antar leder elektricitet) innan han går ut genom dörren. Vagnen står mitt i ett centrum och på gatan är det tre stycken små clownbarn som underhåller och Pierroten ansluter sig till dom innan han ger den som tittar en liten förvirrad blick. Här byter vi huvudperson och börjar följa efter en yppig Marilyn Monroe kopia som går in i köpcentret. Där inne finns det 2 rulltrappor som går rakt ned (alla är klädda i tidigt 90-tals mode och beter sig som om de var hjärntvättade) och som alla åker med utom kvinnan vi följer efter. Hon tar en rulltrappa bakom som går uppåt. Hon hamnar i en klädesavdelning där hon hittar ett ormskinn på ett räcke. Hon kryper ned i ormskinnet och åmar sig, hon ser ut som en porrstjärna ungefär. Hela hennes huvud är nere i skinnet men det är så utstretchat så det är ganska genomskinligt. Plötsligt kommer det en man fram, han ser ut som mannen från Old Spice reklamen. Han gillar ormkvinnans look (som är väldigt distrubing) och de har tydligen sex men det får man inte se, de ligger bara bredvid varandra på en röd filt och skrattar. Plötsligt är man i ett rum med massa amerikanska cowboys som skriker och sedan börjar skjuta på varandra. Dock blir ingen träffad av kulorna utan istället slås själva "linsen/bilden" i spillror och bakom den så är vi tydligen tillbaka i Pierrots vagn igen. Vi ser Pierroten komma in genom dörren. Tar av sig mössan och sträcker lite på sig, sedan går han fram till badkaret och stänger av switchen.

Sen vaknade jag.

Hur jag ska tolka den, det vette fan.


Tack och hej
förvirrade pastej

Jag var på öppet hus på Dramatiska Institutet igår. Jag lär mig aldrig att jag inte ska gå på såna saker, jag vill göra allt, och då kollade jag mest in de 3 viktigaste avdelningarna, filmregi, filmklippning och animation.

Regi är ju det som jag allra helst vill göra egentligen, det är berättaren jag är i grunden men ah, de tar bara in 4 stycken personer vartannat år av flera hundra sökande, såklart ska man helst ha jobbat inom branschen tidigare. Eh, ja... Jag talade en del med läraren (vad skönt att ha en lärare på 8 elever föresten) och man känner verkligen den där snobbiga fläkten. Dom är konstnärer, de jobbar inte med det tekniska och de är ju faktiskt liiite bättre än alla andra eftersom de är en utav de kändaste skolorna i Sverige. Urgh, man kände lite på en gång vad för personer de letade efter, de svåra och djupa personerna. Nåja, söka in ska jag nog göra, måste bara göra en kortfilm som arbetsprov och jag har noll idéer. Dessutom får det knappt vara någon dialog, nehepp.

Filmklippning verkar också kul, det är en sak till som jag tycker jag har fallenhet för men det hör ju till berättande, så. Dock vill jag nog inte lägga en hel utbildning på det.

Sedan var det animationen igen. Jag blir alltid så frestad när jag hör talas om såna utbildningar fast jag redan kan grunderna. Visst, det här är på högskolenivå så det är såklart mer intensivt men det känns ändå som om jag hajjat grejen med postproduktion och det rent visuella arbetet i allmänhet. Men jag är fortfarande animatör och tecknare i hjärtat, dels för att de är dom som är dom absolut coolaste katterna i produktionen. De är lite mer som jag, flummiga nördar. Jag skulle gärna söka in ändå om det inte var så att arbetsproverna var så jobbiga.


En viss Burton började ju också som animatör



Tack och hej
Beslutsamhetsångestpastej

Ett år senare och man tror saker ska vara bättre. När det inte finns något man kan göra.

Loke får sjunga högre så ingen hör mina tårar.

Den andre viskar:
"Det är inte så konstigt att ingen vill umgås med dig din jävla socialthandikappade miffo"

Var det lättare förr? Dagböckerna ljuger väl inte
men
vad
Visst du inte vart du var på väg? Du hade någon som höll dig om ryggen.

Det är ingen idé att försöka göra något för allt kommer raseras och byggas upp på nytt om och om igen tills du tappar händerna.

Det finns inget som hjälper, det kan vara lindra en tid. Var är marken under fötterna? Flyter man på en flotte?

Det är pardans och du är singel. Flickorna och pojkarna får varandra, runt om varandra. Till och med de du bott med i snart ett år som antagligen tycker du är helt jävla störd.

Fast du tappat tro på lyckan på dig själv och alltihop

Mitt huvud sprängs. Trycket.

Trycket.

Vad hjälper det egentligen? På riktigt?

Idag skulle du ha fyllt 20 år. Av någon anledning så försöker jag hålla mig själv ifrån att gråta, jag vet inte varför, kanske för att jag är innerligt trött på det. Det var över ett halvår sedan det ödesdigra beskedet kom och det gör fortfarande lika ont. Ingen borde få leva så kort att de inte ens hann uppleva livet efter tonåren.

Jag saknar dig, Ullis, och jag tänker på dig fruktansvärt ofta.

Grattis, min vän

Jag har en grej för rumpor.
Stora rumpor!



Detta kan ibland leda till lite olustiga situationer, ni vet ju till exempel om man bara vilar ögonen någonstans så brukar blicken oftasts fastna någonstans i rumphöjd. Well, är rumpan fin så varför sluta titta? Om man inte blir påkommen förstås. Här i norden är det ju lite dåligt med de riktigt stora bakdelarna, jag får väl flytta till Sydamerika.

Jag hoppas ni inte tror jag bara snackar om tjejer föresten? Jag gillar killar med junk in the trunk också.



Jag avslutar inlägget med min themesong

http://www.youtube.com/watch?v=kY84MRnxVzo



Tack och hej
rumppastej

Svårt att tro att jag har haft mvg i svenska sedan grundskolan med den här stavningen på bloggen. Jeez, jag försöker korrekturläsa men sedan är det alltid, alltid, minst ett ord som slinker igenom. Och det är för jobbigt att skriva om orden, ta bort det gamla inlägget och lägga dit det nya, så ni får stå ut. Ni får en bild på Nightwing och Batman istället.


Vad? Dom är mitt OTP, goddamit


Tak och hje
leverstapej

När man sovit dåligt och vaknat sjukt tidigt och inte får sova i bilen för pappa bara gnäller och tjatar om saker man redan vet om.
När man stuntat i att be om hjälp för man är övertygad om att man kan det nu vid det här laget och upptäcka att man är mindre it-teknisk än en femåring.
När man försöker bestämma träff men alla andra är upptagna med att ha ett liv.
När man gått runt på stan så länge att man är alldeles yr av hunger och helt glömt bort vad man letade efter från första början.
När fisken fortfarande inte tinat och det är alldeles för kallt i badrummet.
När allt man ritar blir fruktansvärt fult, till och med linearten av en färdigskissad bild.
När det inte går att logga in på arbetsförmedlingens j*vla hemsida.

Vad gör man?

Ta det lungt, drick thée, läs på cracked eller ta fram en ny Batman. Antagligen blir morgondag precis lika full av misslyckanden.


Tack och hej
leverpastej