Tänk om jag inte alls gillar att sitta framför datorn. Tänk om jag inte gillar att kolla på film eller läsa böcker eller rita, egentligen. Tänk om jag inte är så nördig som jag tror jag är och fortfarande gillar samma saker jag gillade när jag var 10. Tänk om jag egentligen brinner för att hjälpa människor. Tänk om jag gillar att träna, speciellt i grupp. Tänk om jag egentligen tycker att sarkasm är elakt...
BWAHAHAHAHA! FAT CHANCE!
(hey, nobody's perfect!)
Tack och hej
Nördpastej
(hade lolita på mig på praktiken idag och vi gick ut och åt thai-buffé)
Roliga nyheter då, köpte en blus på rean idag. Fick välja mellan storlek 36 eller 42 (yaaay, jag som har 38-40 i överdelar). Men 36 satt helt ok (42 var ett tält.... ett tält) men knapparna var de sämst sydda knapparna ever, en var redan borta, en hoppade av när jag kom hem och de andra hänger på en skör tråd (åh så rolig jag är). Fick lite reducerat pris för det i alla fall.
Har ju velat ha någonting som kan fungerar som subtitut för en "piratblus" eller så och här blev resultatet (fast jag orkade inte fixa andra strumpor eller skor). 
Yargh, me ´hearties!
Jag och Conrad (efter Conrad Veidt som är så passande... död)
För övrigt ser min fb ut såhär, AND IT'LL NEVER CHANGE!
Tack och hej
piratpastej
(Bestämde mig för att börja centrera texten, det är ju så jag egentligen vill ha det, varför ljuger jag för mig sjääälv?)
Idag fick jag hem två head eating bows, en vit och en svart
Som ser ut ungefär såhär, för de mindre vetande
Först när jag satte på mig dem tänkte jag "Åh fy fan! Som om mitt huvud inte såg tillräckligt avlångt ut redan!". Nu har jag vant mig och tycker ganska bra om dom. Men på senare tiden har jag börja tänka i riktningar som stör mig lite. Nämligen att jag inte känner mig helt bekväm i att ha lolita på prakikplatsen. Inte det att jag sitter ner hela dan (empire waist it is) men att mina arbetskamrater ska tycka det är jobbigt att folk stirrar när man går ut och äter. De är inte mina vänner (än), de har inte bett om att umgås med mig. Och det finns folk som tycker det är jättejobbigt att bli uttittade.
Sen när började jag bry mig? Är det bra? Dåligt? Än så länge gör det inte så mycket eftersom det är vinter (ful vinterkappa ovanpå) men hur blir det sen? Håhåjaja, I-landsproblem, I haz them. Har börjat i alla fall mjukstartat med lolita på praktiken (brand t-shirt och svart kjol) och än så länge inga kommentarer (inte ens blickar, inte som jag märkte).
Tack och hej
Kawaiipastej
När livet är för skitit och golvet är så grå
Då tar jag till ett eget litet knep
En arg liten ramsa jag hittat på
Som handlar om det värsta jag vet!
Städa! Städa och gno
Nu har jag städat vinden och vill ta självmord
Städa! Städa och gno
En himmel så grå som Svinto
På morgonen när jag vaknar, drar upp min rullgardin
Då kanske dammet bara öser ner
Då nynnar jag på min egen melodi
Som handlar om det värsta jag vet!
Städa! Städa och gno
Nu har jag städat vinden och vill ta självmord
Städa! Städa och gno
En himmel så grå som Svinto
När Cilit Bangs starka ångor sänker mitt mod
Då har jag som en magisk hemlighet
En arg liten ramsa med såna ord
Som handlar om det värsta jag vet!
Städa! Städa och gno
Nu har jag städat vinden och vill ta självmord
Städa! Städa och gno
En himmel så grå som Svinto
Wooooow!
Städa! Städa och gno
Nu har jag städat vinden och vill ta självmord
Städa! Städa och gno
En himmel så grå som Svinto
Idag är det 2 dagar tills jag skulle flytta till Stockholm, hade precis köpt mitt mobila bredband och tänkte fortsätta packa. Kom på att jag borde kolla mailen eftersom det kanske skulle finnas instruktioner till vad jag skulle göra på praktiken. Öppnade gmail och såg att jag hade 2 mail. Ett var ifrån King Bee, ett stort animationsföretag i London. Jag bara gapade när jag läste det.
Hi Charlotta,
We may have some unpaid work experience from home if you're interested on an animated series pitch we're working on?
It could be good for to add to your portfolio/get a good reference from an animation company - let me know if you'd like further information..
Best wishes,
Martyn
Min hjärna kunde inte ens registrera vad det var jag läste. Erbjöd dom mig praktikplats? Mig... lilla mig!? Ett av de största animationsföretagen i London. Jag rusade ner för trapporna och skrek på mamma och berättade allt. Jag var helt skakis, helt borta i lyckorus!
Nu har jag skickat ett iväg ett svar. Kollar bostad i London och drömmer mig bort. Och är fruktansvärt stolt över mig själv!
Jag klarade det. Jag visste väl att jag kunde!
Tack och hej
AWESOMEPASTEJ!!
(PS. sen kommer ju tvivlen såklart, de kanske menar i höst etc men i vilket fall så vill de ha mig! Det går räcka tills vidare. D.S.)
Ibland är man så förutsägbar. Jag har kollat lite på min mina berättelser (jag skriver ju också, som kanske inte alla vet) och allt allt allt jag skriver är antingen komedier eller superdeprimerandedraman/skräck. That's it. Inget emellan! Hur kommer nu detta sig? Varför skriver jag inga normala vardagsberättelser eller vad jag ska säja. Det gör jag, men om jag gör det måste jag blanda in någon mordhistoria eller massa humor.
När jag var liten och började skriva berättelser var det mest mordhistorier (hade en fin liten serie där som pågick i några år.. mellan jag var 7-11). Under tiden där kom Pokémon och då började jag skriva fanfics. Roliga fanfics. Extremt hysteriska flummiga fanfics. Eller så var det mord, fattigdom och elände (jag skrev väldigt många olika konstiga fanfics).
Och än idag har jag svårt att skriva nåt vanligt rent drama, det blir liksom... lite för lame. Det måste vara lite elände annars är det inte så intressant, det är också då man får fram mest intressanta karaktärer. Eller så ska syftet bara vara att underhålla på en komisk nivå (även om det känns som om jag håller på att förlora den gåvan).
Jag har en del filmidéer som är ganska "vanliga" men de flesta av dom är baserade på böcker eller så är det lite mord och sånt inblandat i alla fall.
Suck, mångsidig är jag då inte (eller tja, beroende på hur man ser det)
Tack och hej
ensidiga pastej
